Det går sakta..

Vet att jag inte uppdaterat er så ofta men jag är tvungen att ta allt sakta för att inte krascha.
Varit å pysslat på graven idag.. vet inte när det ska gå in… att jag har en ängla mamma..
Vill inte men vad har jag för val..

Usch fan vad jag saknar dig. .. om jag bara för en stund kunde få krama dig…känna dig…höra dig..

Om det finns någon där ute som kanske är i min sits.. eller har varit.. hur gör man för att orka…

image

blogstats trackingpixel

4 reaktion på “Det går sakta..

  1. Har vart i exakt samma sits och jag kan lova att det blir bättre. Saknaden kommer alltid vara stor och inget kan ersätta dom, men till slut måste man ta sig upp och försöka leva i vardage

    Styrkekramar

    • Det är ett så stort hål hon lämnat efter sig. Min mamma var en så fantastisk människa. .

      Vet att jag kommer ta mig upp men nu känns de lute långt borta..

      Tack..

  2. Jag beklagar verkligen sorgen.Jag känner inte dig men jag skickar styrkekramar till dig. När du skrev och frågade om någon visste hur man skulle göra för att orka då kom jag att tänka på filmen ” I taket lyser stjärnorna” . Flickan i filmen mister sin mamma i cancer. Men hon bestämmer sig för att hon ska leva för sin mamma också… Du kanske kan försöka leva både för dig och din mamma och se det som att hon alltid finns inom dig och lever tillsammans med dig.Kramar

Lämna ett svar till yannas Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>